.

För ca 9 veckor sen så parade jag och A våran Trolle med J och V´s  Accra. 2 helt underbara rottias som har hjärtan av guld. Vi har spännt och nervöst väntat på den kommande dagen då valparna ska komma och jag åkte hem till J och V på Torsdag kväll för att V trodde sig att de kanske var på gång då jag har lovat att hjälpa till med valpning och allt medans A var kvar hemma med Trolle. Såg de som självklart att jag skulle hjälpa till då de ändå är Trolle som skulle bli pappa för första gången. Men de händer varken nått på torsdag kväll, hela fredagen eller Lördag fm och em. Jag J och V har alla dom dagarna vakat, peppat och gett Accra all kärlek som bara gick för att hon skulle känna sig så stark och lugn som möligt. Vi fixade valplådan med alla tillbehör så allt skullle vara klart till dagen D. På Lördags kvällen vid ca 20:00 så går jag och V ut med Accra och deras andra lill hund Hilda och vi upptäcker att Accra har fått de klibbiga slemmet hängandes från hennes slida som är ett tecken på att de är på G. Vi skyndar oss in och berättar för J och vi blir alla väldigt nervösa men försöker hålla lugnet för Accras skull. Accra är orolig, trippar runt i hela deras lgh och hon går och lägger sig i valplådan flera gånger. Vid ca 22:00-22:30 så kommer första lilla värken i hennes magen som inte kommer allt för ofta och hennes starka värkar kommer inte förens 23:30-00:00 och vi förbereder allt som ska vara till hjälp vid Accras alla första valpning som sax, peang, sytråd, massa handdukar vaselin, handsprit för rengöring av våra händer och plasthanskar m.m. V som har varit som ett nerv vrak går och tar sig en stöd vila då vin inte alls har fått mycket sömn hunder hela helgen medans jag och J sitter kvar hos Accra. Men de tar väldigt lång tid för valparna att komma ut och J och Jag blir lite oroliga och ringer till Strömsholm (djursjukhuset)  där vi får råd att vänta 20 min och sen ut och springa med henne i 5 min för att sätta igång allt lite mer och vänta 20min till om inte vaplarna skulle komma inom dom första 20min. Vi väntar och väntar men inget händer och de är då vi bestämmer oss för att åka till Strömsholm för hjälp då hon på jorlinjen råder oss att komma in för att hon kanske hade lågt kalkvärde som hundar behöver för att allt ska starta i magen. De ar då gått ca 2 timmar från första starka värken och jag och J åker in medan V är kvar hemma med barnen som sover. Vi plockar med oss alla grejer ifall Accras skulle föda i bilen på väg in till sjukuset. kl 03:00 kommer vi in till strömsholm och blir bemötta med Jessica som vi har pratat med tidigare på tel och hon visar oss till rummet. Dom tar blodprov på Accra och vi får sedan komma in på röntgen för att se hur valparna ligger och hur många. De visar sig att de bara var 1 valp och att den inte riktigt ligger nära slidan men valpen ligger rätt. Vi blir skickade in till rummet igen för att vänta på läkaren som har höllt på med OP med en hund som blivit överkörd och vi ger Accra alla peppande ord vi kan och ger henne vatten och törsdig var hon. Accra har nu krystat i ca 5 hela timmar utan resultat. Och hon är hellt slut. Under tiden vi väntar krystar Accra konstant som hon har gjort sen vi var på röntgen och de börjar rinna en klar vätska en stund och vi frågar Jessica vad de kan vara då vi är jätte oroliga. Hon sa att de är förmodligen är en fosterblåsan som har spruckit och att vatten håller på att rinna ut. 10min senare så börjar de komma en synlig bula mellan hennes anus och slidan, jätte hård är den och hennes slida börjar öppna sig lite men inte mycket. Då kommer också läkaren och vi säger vad som har hänt och hon hämtar alla hjälp grejer i en lådan och läkaren skriker efter Jessica som har hjälpt oss hela tiden. Allt händer så snabbt och dom ber J hålla i Accra och lugna henne medans Jessica ligger och hjälper till att hålla Accra på sidan. Läkaren bender i sär hela Accras slida för att få ut valpen som vi redan var förberedda på att den var död eftersom att de har gått så himla lång tid. Läkaren skicker in massa slangar och försöker pumpa ut massa vatten så att de ska finnas rum för att få in hhänder. De visar sig att Accra kropp inte har riktigt förberedat sig för valpning eftersom att de bara var en valp. Accra skriker och skriker och jag och J är så inponerande utav Accras kämpar glöd men jagklarar inte riktigt av att vara där hela tiden utan går ut och försöker samla mig då både mitt och J hjärta bara skar sig när Accra skrek! Efter mycket kämpande från både Accras och läkarens sida så kommer valpen ut med både navelsträngen och moderkaka Läkaren och Jessica är borta på 2 sek då som ska försöka få liv i valpen. Vi blir ensama kvar i rummet där vi är helt förstöda och chockade. Blir också några tårar. Vi är så stolta över Accras insatts. Hon har kämpat i flera flera timmar. Efteråt så här Accra väldigt pick och tvättar sig överallt då rummet ser ut som något ut en zombie film. Blod på väggar golv samt dörr. De blev ju när som sprang i väg med den livlösa valpen.  Vi får vänta väldigt länge tills dom kommer tillbaka men valpen inlidnat in vatten fyllda plasthanskar så valpen ska få värme. Den är riktigt stor, eftersom att valpen fått all näring. De var därför de var så svårt för valpen att komma ut och dom berättaratt att de är en tik. Och VALPEN LEVER! Jag gråter glädje tårar och J med. Värsta mirakel valpen som har varit med om så mycket. Läkaren säger att jag ska stoppa valpen mellan mina bröst där de är varmare och vi skulle dra i hennes nackskinn så att hon skulle komma igång. De kändes verkligen som att jag och J hade fått ett barn ihop fast vi inte ens har sovit i samma säng. Vi var så glada! Hon får värme och massa kärlek från oss alla och vi försöker få Accra att ta i mot valpen då hon inte riktigt luktar som hennes. Men till slut så tvättar hon valpen vi lägger henne vid mammas bröst och hon diar för första gången.Så himla stark valp! Jessica kommer in och ska titta till valpen och hör lite rassel från valpen när den andas och ska bara gå iväg till rummet längre bort för att suga ut allt slemm. Efter 15min säger jag till J att nu har de hänt nått. Men han försöker hålla hoppet uppe med att säga men dom gör de säkert bara så himla noga därför de tar lång tid. Det tar hela 30-35 min innan läkaren och jessica kommer tillbaka med en livlös valp. Och dom har kämpat massor, gett valpen adredalin, dropp, hjärtmassage ja allt! Dom trodde verkligen hon skulle klara sig då hon var så himla stark efter första återupplivningen. Vi brister ut i gråt då de har varit en riktigt jobbig och hård natt. Vi blir helt förstörda efter allt som hänt då klockan är halv 8 på morgonen och vi inte sovit på över ett dygn. Men vi blir nog messt ledsna för Accras skull. Hon har kämpat i massor utav timmar, genomlidigt massa smärta för ingen nytta. Valpen som var så urstark men inte riktigt orkade hela vägen, 2 timmar fick hon leva och ändå han hon bli tvättad, diad och t.o.m älskad. Vi beslutade att döpa henne till Ninja då de har sparkats som galet i Accras mage. Vi får vila, tom tar bort Accras kanyl ut högra fram benet och i väntar på att få ett recept på medicin för Accras bröstmjölk och vi får åka hem utan valp. J och Jag ringer V och A och berättar vad som har hänt och att vi var på vägen hem med en pigg Accra fast utan valp. Väl hemma möts vi med en riktig ledsen V som har varit så himla orolig och maktlös. Jag måste säga att de jag och J har varit med om på strömsholm den natten vill jag aldrig återuppleva igen!